Sitter här med tårar i ögonen då jag får en backflash av att folk alltid sa; ni är som gjorda för varandra, ni är perfekta ihop, osv, Och ja, han var helt perfekt.. Han var inte bara en häst utan även min bästa vän.
I all lycka har jag förlorat honom, och det hemska var att det var bara några dagar ifrån att jag flyttade, precis som han kände på sig det.
Iaf så hittade jag lite jag har skrivit den dagen han gick bort..
Det är en helt vanlig morgon. Jag tar på mig mina kläder, jag ska gå ut till stallet, till er, norpan och ploy.
Som alltid när jag öppnar dörren så kommer hur många katter som helst att springa mot mig, fårena kommer bräka, och ni kommer gnägga, du ploy, du kommer se genom gallret med dina stora fina ögon som du alltid gör, när du ser mig kommer du göra ett gnäggande som låter som ett glatt hej. Jag kommer sedan ta grimskaftet för att leda ut er, norpan först, sedan dig ploy. När jag öppnar boxdörren då tar du upp mulen mot mig, när jag blåst in i din mule då är det okej, då kan allt fortsätta som vanligt. Det är ditt sätt att säga hej på. Sedan tar jag ut dig, du stannar vid hö högen, tar ett bett, sedan går vi vidare.
Norpan väntar ivrigt på dig, hon vill leka, men så länge jag är med så är du lugn. Jag får sakta ta av dig grimman. När jag gjort det och stängt staketet. Då slänger du med svansen och springer efter norpan.
Så fort jag ropar på dig, så spärrar du öronen och springer till mig. Är jag ledsen så visar du din förståelse, jag ska blåsa dig på mulen, sen kan jag stå och hålla dig i timmtal.
Imorgon när jag går upp.. Då kommer jag ta på mig kläderna. Jag kommer gå ut till stallet, öppna dörren och massa katter kommer komma springandes. Fårens kommer bräka, norpan kommer gnägga. Jag kommer släppa ut henne som vanligt. Sedan går jag in till stallet igen, och där tar det slut.
Jag kommer gå fram till din box och vilja blåsa på din mule, men där är det tomt. Norpan kommer stå ivrigt i sin hage och vänta på dig. Jag kommer stå där med din grimma & grimskaft. Men du kommer inte vara där. Ditt blåa täcke hänger i lösdriften, din hink står tom, din box står tom. Allt är tomt utan dig. Du har nu vandrat vidare, du har inte ont längre. Utan nu äter du hur mycket du vill utan att få ont, du väntar på oss, och du vet att vi någongång kommer att ses igen. På andra sidan regnbågsbron
för er som inte vet vad regnbågsbron innebär så finns en förklaring nu..
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När en häst dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka hästarna blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Dom är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
galopperar han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Du kommer stå där med din mule mot min mun, du vill att jag ska blåsa som jag alltid gjort förut. Mina händer smeker din mjuka mule, jag styker på ditt huvud som så många gånger förut och jag tittar än en gång in i ögonen på
min älskade ploy som så länge saknats i mitt liv, men aldrig i mitt hjärta.
Vi är tillsammans igen, och denna gången rider vi över regnbågsbron tillsammans och nu kommer vi aldrig mer skiljas åt!
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När en häst dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka hästarna blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Dom är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
galopperar han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Du kommer stå där med din mule mot min mun, du vill att jag ska blåsa som jag alltid gjort förut. Mina händer smeker din mjuka mule, jag styker på ditt huvud som så många gånger förut och jag tittar än en gång in i ögonen på
min älskade ploy som så länge saknats i mitt liv, men aldrig i mitt hjärta.
Vi är tillsammans igen, och denna gången rider vi över regnbågsbron tillsammans och nu kommer vi aldrig mer skiljas åt!
