Camilla

Har fortfarande inte fått nog av mina tankar, det är tornado i huvudet på mig.
Har tänkt och tänkt och tänkt.. Det enda vettiga jag har kommit fram till är tyvärr att jag kommer alltid vara nr två. Hur man än vrider och vänder på det så är jag ändå nr två. Sad but true!
Så jävla typiskt att just någon sånt här ska hända, när det tycks gå så bra.
Det konstigaste utav allt är att jag känner det jag känner.. Denna känslan, den är starkare än den förre jag kände såhär för och det förklarar verkligen enormt mycket!

Det enda som finns att göra är att njuta av den tiden som var, vilket verkligen var underbart på alla sätt och vis. Det är blandade känslor med lycka samtidigt som det gör så ont att veta att det kommer inte hända igen.
Inte mellan mig och han iaf..

Att allt är så enormt hemligt gör allt bara ännu värre, och värst av allt är att det är efteråt jag har kommit fram till vad jag känner. Så sjukt, så dumt så idiotiskt dumt då jag vet hur det ligger till.

Blir så frustrerad när man väl hittar allt man verkligen letat efter så finns det alltid något som gör det till det omöjliga. FAN!!


Nu ska jag in till skövde och koppla bort dom här tankarna med världens bästa Malin!

Take care, byebye