Igårkväll pratade jag i telefon i FYRA timmar!! Det var längesedan jag pratade så länge i telefonen också :P Men det var med en person som betyder mycket för mig och det visade sig att vi hade extremt mycket att prata om. Speciellt minnen, det var skönt att höra dom, men samtidigt så växer saknaden extremt mycket.
Men det är ju så, saknaden efter någon man älskar och förlorat försvinner aldrig.. Man får helt enkelt lära sig att leva med den.
Han sa till mig igår att jag är den som förstår honom, men nu när jag sitter här och funderar så är det han som förstår mig. Skumt, att det finns någon mer som tänker exakt som jag gör.
Helgen har iaf varit helt underbar & mycket roligt har hänt :) Förutom att jag slog i min haka då ;D Haha, klantarsel.. Får skylla på hårfärgen, måste passa på att göra korkade saker nu. Kommer ju inte vara blondie så längetill :)
Känslorna har pendlat upp och ner, nu är dom äntligen stabila :) Tråkigt bara att jag fick reda på att det var så lätt att komma över mig. Men vad kan man säga? Om det nu var så lätt så kan det omöjligen varit äkta.
Nu vet jag det iaf så slipper jag gå runt och skaffa mig en "dröm-bild" på vad som kan hända. Sad but true!
Ciao!!
