Camilla

Nu, nu är allting över. Det man kämpat för i 13 år tog slut på en dag.
Men vilken dag, vilken underbar dag. Även om regnet kom på besök så gjorde det ingenting. För med den glädjen som fanns kunde inget förstöra dagen. Varken studentdagen eller baldagen.
De två dagarna var två bland de bästa dagarna i mitt liv.

Men nu när man sitter här kommer en mycket vemodig känsla, det är över nu..
När sommaren är slut kommer man inte gå upp för den jobbiga trappan och träffa den där underbara klassen igen. Man kommer inte komma tillbaka till skolan trött/bakis/glad/ledsen/värdens sämsta humör och mötas av de trevliga personerna från klassen något mer.
Det känns verkligen hemskt.

Något av de få bästa valen jag har gjort i mitt liv det var när jag hoppade av sötåsen & började på op1roa.
Det var verkligen den bästa & underbaraste klassen någonsin, sen på ett sätt var vi inte bara en klass utan en familj. Med Nina som en liten mamma/mormor åt oss.
Tre år av underbara minnen kommer jag bära med mig livet ut, samtidigt har jag träffat nya underbara vänner på köpet med den klassen/familjen.
Tack ni underbara 21 personerna som har förgyllt tre underbara och minnesvärda år i mitt liv, och att när jag är äldre kan jag se tillbaka på gymnasietiden som en av de bästa stunderna i mitt liv.

OP3ROA, vi är bäst ;)