Camilla

Just nu känner jag mig helt tom samtidigt som hjärnan är full av tankar.
Har suttit här vid datorn nu och titta igenom bilder, texter & artiklar. Det man ser är en mardröm, en mardröm som man vill vakna ur i vilken sekund som helst. En sån mardröm som man har klumpen i både halsen och magen som är tung som en sten, man känner ångesten ökar och man vill bara vakna NUU.

Tyvärr så är saken den att denna mardröm har pågått i 1&1/2 år nu, och jag har fortfarande inte vaknat.

Det sägs att det blir lättare med tiden, men det blir det inte. Man lär sig endast bara att leva med det och försöka acceptera. Men hur ska man kunna acceptera? Sen ständigt en fråga som man aldrig kommer få svar på och det är varför?


Man ska ta vara på varandra & vara lycklig över den tid man har tillsammans, man ska uppskatta varandra för man vet aldrig vad som kan hända. Man ska säga till varandra "jag älskar dig" Men det är ett ord jag har extremt svårt att uttala irl. Varför vet jag inte, men jag vet att det är det ordet jag ångrar mest på att jag aldrig sa.
Det hade inte förändrat något alls, men jag hade fått det sagt ist för att sitta och pressa det inom mig. Att tre små ord kan vara så svåra samtidigt som dom betyder så mycket. Tre små ynka ord, hur svårt kan det vara?




Ps, I love you!